Det går — men ibland är det riktigt jobbigt!!

Uretrit är en sjukdom som gör din tillvaro väldigt begränsad. Vad än du vill ta dig för så är din första fråga: var finns det toaletter? Ibland känns det som att man har hamnat i en cirkel där allt kretsar kring toaletter. Jag undrar emellanåt hur mycket bara denna fokusering bidrar till begränsningen. Framkallar jag problemen själv? Jag vill inte tro att det är så – men tankarna kommer ibland.

 

Här kommer några av mina små tips, vad man ska tänka på, vara medveten om, för att få ett drägligt liv mitt i detta uretrit-elände:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att leva med Uretrit

Kronisk Uretrit

En dold kvinnosjukdom
Textruta: Håll dig varm om underlivet!! Jag har provat flera varianter av ’benunderkläder/mamelucker’, både silkesunderkläder (som sägs ska vara varma) och sportunderkläder (för vinterbruk) men det som jag tycker är överlägset bäst är den sort som man köper i Hälsokostbutiker. Dom är lite, lite tjockare än de andra men absolut varmast. Finns både korta och långa. Så fort jag ska ut på en promenad när det är kallare än +5 C så åker dom på. Man fryser garanterat inte. Textruta: Drick inte för lite!! Jättesvårt—jag vet—eftersom under dåliga dagar måste man springa på toaletten varje halvtimme—utan att dricka mycket. Men jag har förstått att blåsan mår bra och den värsta inflammationen försvinner lättare om blåsan hålls fylld. Jag är riktigt dålig på detta men jag brukar passa på att dricka extra mycket när jag har en halvdag då jag inte behöver gå ut, utan kan hålla mig inne och i närheten av en toalett. Textruta: Alltid ytterplatser på bio, teater, konserter eller liknande. Lite trist ibland, men bara vetskapen att man sitter inklämd i mitten gör att man spänner sig och fokuserar mer på att man kanske måste gå på toaletten än på vad som sker på scenen. Positiv bieffekt: man kommer fort ut ur salongen vid paus och när föreställningen är slut…... Textruta: Arbetsmöten, presentationer, seminarier, etc. I princip gäller samma sak som för bio o likn. Man måste försöka placera sig så nära utgången som möjligt, så att man kan smita iväg utan att störa. Att ha ett jobb där man inte kan lämna för ett toalettbesök när som helst—det går bara inte. Textruta: Resor Det finns toaletter på flygplatser, flygplan, bensinstationer, tåg, järnvägsstationer. Det finns Pipinetter man kan använda (fast man ska kunna gå undan lite). Tunnelbana är värre. Långfärdsbussar brukar också fungera bra, men inte vanliga bussar. Det jag inte har vågat mig på är att ge mig ut på vandringar, besöka platser där jag inte är säker på att det finns tillgång till toaletter, eller platser som kräver transport av något mer udda slag. Dagsformen styr till viss del också för problemet är ju att när behovet kommer, så kan det komma väldigt akut—och går inte att förtränga. Det går inte att knipa i några timmar.

Ett litet knep jag har—som fungerar bra förutom riktigt dåliga dagar—är att helt enkelt hålla mig sysselsatt med sådant som jag tycker är roligt. Det är en form av mental träning—att försöka få bort fokus från den jobbiga uretriten. Då kan man nästan glömma bort den en stund.